Tack för värdefulla kommentarer. Har inte hunnit läsa alla kommentarer ännu men hoppas snart komma ikapp. Vi gör ytterligare en uppdatering av migrationspolitiken till början av oktober.

Jorden är överbefolkad. Naturen är hårt pressad, även i jordens glesbygder – där p.g.a grudrift och miljöföroreningar. Lösningen är inte omplacering av födelseöverskottet i fattiga länder till s. k. rika länder med födelseunderskott. Lösningen är inte heller att – som Biden-regimen försökt göra – påtvinga fattiga kvinnor ”abortpreventivmedel”. Dessa kvinnor – som ofta är boskapsskötare – vet nog hur oönskade graviditer kan förebyggas med naturliga metoder. Problemet är att de i brist på offentliga socialförsäkringaroch hög barnadödlighet behöver stora barnaskaror., som kan försörja sina gamla föräldrar. Politiskt instabila länder i Afrika kan inte garantera det pensionssparande som behövs, att det finns pengar när det är dags för utbetalning. Men det problemet går att lösa, U-hjälp kan ges i form av pensionskapital som palaceras i en euro-afrikansk investeringbank, som investerar i afrikanska företag, som ger jobb, medan de kommande pensionärerna fortfarande är i arbetsför ålder. Om de emigrerar och söker lyckan i Europa mister de pensionsrätterna. Varför inte lära av Sveriges egen historia, från ett fattigt u-lan med ett stort födelseöverskott och en miljon utvandrare under 1800-talet till en välfärdsstat med låg nativitet?

Redan vid partibildandet 1980 förespråkade MP ett världsmedborgarskap, som skulle ge vem som helst rätt att bosätta sig i vilket land som helst, och – utan att ens ha betalt skatt till det landet – åtnjuta det landets alla sociala förmåner samt fri- och rättigheter, såsom demonstrationsfrihet, m. m. Detta har MP förverkligat i Sverige bit för bit genom förhandlingar med den dåvarande alliansregeringen under Reinfeldts tid som statsminister och därefter genom regeringssamarbetet med S under Löfvéns tid. Både M och S har sålt ut Sverige till – i praktiken – ”utländska ligor i utbyte mot röstsstöd. ”Öppna era hjärtan” , sa Reinfeldt innan han fegt lämnade den politiska scenen, vareftger hans överenskommelser med MP togs över av Löfvén under mottot ”I mitt Europa byggs inga murar”. Genom enorma handläggningstider för asylärenden (18 månader och mer) samt genom EBO-lagen (eget boende för asylsökande) har svenska regeringar möjliggjort för utländska turister utan asylskäl, vilka förstått att utnyttja systemet, att spara hotellkostnader på 1.000 kr / dygn under så lång tid. Det torde vara i det närmaste omöjligt att avslöja utnyttjare, kanske med falsk identitet, att skilja dem från asylsökande som varit i god tro, trott att de haft asylskäl.

När jag var nämndeman vid en förvaltningsdomstol, som är den domstolstyp som används som migrationsdomstolar (var fjärde förvaltningsdomstol) läste jag att ett annat land hade förkortat asylprocessen till elva dagar i första instans (som i Sverige är Migrationsverket). Jag undersökte då om detta vore möjligt även i Sverige, elva dagar från ankomst till beslut, utan sämre rättssäkerhet för den asylsökande. Och fann att det är möjligt, t. o. m. med ökad rättssäkerhet p.g.a. en mer sammanhållen process. Detta förutsätter dock att Migrationsverket kan låna in personal från andra myndigheter vid anhopning av asylansökningar. En annan förutsättning är att den asylsökande bor på en flyktingförläggning under hela tiden. Jag föreslår också att överklagandetiden efter avslag ska förkortas från tre veckor till tre dagar, vilket innebär att den som fått avslag och avstår från att överklaga kan tvingas lämna landet redan efter två veckor. Den asylsökande ska ha rätt till tolk med nödvändiga juridiska kunskaper, men inte advokat i första instans, däremot i andra instans (migrationsdomstolen). Det är ju faktiskt efter ett ev. överklagande som den asylsökande kan behöva hjälp av en advokat. Detta är f. ö. en förmån som den enskilda parten i andra förmaltningsmål med få undantag saknar. I andra förvaltningsmål har den, som ansöker om en förmån, bevisbördan. Så ej i asylmål, där myndigheten har att motbevisa den sökandes påståenden, exempelvis om sökandens identitet och ålder.

Det gör ingenting om Sveriges (och övriga Europas) folkmängd krymper, om det inte går alltför fort. I stället för att försörja en alltför stor reservarbetskraft, var enda mening är att pressa ner lönerna i låginkomstyrkena, kunde vi bidra till en allmän pension i länder med födelseöverskott, ett sparkapital till äldre dagar, vilket investeas i utveckling och jobb i de länderna. Låt svenska kvinnor sköta den nödvändiga reproduktionen av arbetskraft i Sverige – med hjälp av oss svenska män, som bör bidra med mer än avla barnen. Vardör inte en särskild barnskatt för män, som inte har egna barn? Och varför inte locka fler till banrmorskeyrket, genom att så fast att barnmorskors uppgift ska vara att hjälpa små barn att födas levande, inte att döda barnen? Vilket inte hindrar att man inrättar tillräckligt många tjänster, där aborter ingår i arbetsuppgifterna. Snacka om folkutbyte, när svenska kvinnor inte vågar fullföja sina graviditeter p.g.a. risken att behöva föda på parkeringsplatser tio mil från närmaste BB, och afrikanska kvinnor tar ännu större risker för att uppfylla svenska politikers önskedrömmar om fortsatt befolkningstillväxt. Vem betalar?

Många debattörer verkar tyvärr inte förstå skillnaden mellan tillfälliga uppehållstillstånd (för flyktringar) och andra former av uppehållstillstånd, tidsbegränsade eller permanenta. Om en flykting har ett tillfällig tillstånd på tre år, betyder det inte alls att vederbörande ska åka hem efter tre år. Det betyder att tillståndet ska omprövas efter tre år, vilket nästan alltid resulterar i förlängning. Det beror ju på utvecklingen i hemlandet, Däremot betyder ett arbetstillstånd på tre år, att vederblrabde ska åka hem efter tre år, om han eller hon inte lyckas hitta ett nytt jobb i Sverige. När jag debatterade dessa frågor på S-bloggar skrev jag att om arbetskraftinvandringen verfkligen behövs, ska den i första hand tillogodoses genom flyktinginvandringen. Det behövs genomgripande förändringar av arbetsmarknadspolitiken. Lägg ner arbetsförmedlingen! Det är orealistiskt att tro att vi kan stoppa invandringen helt under tio år. Vi behöver en stram invandringspolitik. Och det under mycket längre tid än så. Vi behöver ha kvar de permanenta uppehållstillstånden som ett alternativ till svensk medborfgarskap för att hålla nere ansökningarna om svensk medborgarskap.

Mitt förslag är att man ska ha haft permanent uppehållstillstånd under minst åtta år innan man ens kan ansöka om svenskt medborgarkska. Samt att man ska ha haft andra former av uppehållstillstånd under sammanlagt minst sex år innan man kan få permanent uppehållstillstånd. Vilket betyder att man förutom att uppfylla alla andra krav (hedrande vandel, m. m.) ska ha bott i Sverige under drygt fjorton år, innan man kan bli svensk medborgare.

Detta var Sverige för ungefär 10 år sedan, ingen ska inbilla mig att det har blivit bättre för oss svenska skattebetalare!! Skulle jag gissa så är nog siffrorna ännu jävligare än på den tiden, bara det att ingen vågar prata om tyder på hur ärliga politikerna är i Sveriges regering.

Ska man få stopp på detta så krävs det en folkräkning, vi måste veta hur många som tillhör Sverige och hur många som inte ska vistas här. Kommer man till Sverige ska man kunna försörja sig så fort som möjligt, ska man få bidrag måste man bidra med skatt till vårt unika skattesystem annars inget bidrag, man ska inte kunna få mer bidrag än man har betalt in i skatt, därav vikten till ett arbete. Finns det inte jobb får man söka andra länder att leva av. Är någon i familjen kriminell eller om någon i familjen utför något kriminellt enligt svensk lag ska hela familjen utvisas, ingen ska få möjlighet att leva på bidrag kan man inte leva hederligt på ett arbeta där man betalar skatt ska man inte få möjlighet att leva/stanna kvar i Sverige.

Jobbet framöver är gigantiskt, själv är jag bitvis osäker på att det går att rätta till efter denna totala katastrof Sverige har fått utstå. Hoppet är det sista som lämnar!